»Men mod – och alldeles särskilt ett sådant nästan ofattbart mod som människor idag visar i till exempel Belarus och Putins Ryssland – är väl strängt taget inte något man kan begära, varken av sig själv eller andra. Det man däremot kan göra är förstås att inte bara häpna över deras mod, förundras, bli djupt imponerad – utan också ställa sig frågan hur man själv skulle handla i en liknande situation.
Etikett: Mats Ahlberg
Skaren håller hårt i granens nedre grenar och ekorren springer över snön fram till fågelbordet. Där kan den bli sittande länge bland solrosfröna. Då och då reser den sig på bakbenen och spanar, den vita magen lyser, sedan ner till fröna igen.
Kanske har jag glömt en bok i sovrummet, det är alldeles mörkt och jag tänder inga lampor. Min hand söker trappans ledstång, fötterna hittar trappan, steg för steg
Nyss hittade jag fram till Sara Parkmans hus i Bergslagen. Det är alldeles nyinköpt, på skåpsluckorna i köket syns olika penseldrag med tänkbara färger för framtiden.
Sjön låg i Småland och hette Ryssbysjön. Längst ut påBjörkudden hade mormor och morfar en stuga. För att komma dit fick man gå den sista biten, varma dagar kunde det ligga en snok i gräset utanför trappen.
Hon hette Gertrud och föddes på andra sidan nittonhundratalet, växte upp i Vetlanda, hade två syskon, pappa var plåtslagare. Gertrud träffade Gunnar som varit sjöman och nu var maskinist på Nässjö bryggeri
En gång i tiden arbetade jag i ett bageri. Vissa eftermiddagar kom en en ung man dit, han frågade om han fick sopa golvet. Han sopade stilla och noggrant med den breda sopkvasten, samlade mjöl och smulor i små högar på det mörka marmorgolvet.