När jag hör någon tala om minnen blir jag oftavemodigt stämd. Särskilt när jag märker att det är så kallade glada minnen som dras fram i ljuset. Finns det några glada minnen? För egen del är jag inte alldeles säker. Några lyckliga minnen? Ännu mindre säker.

Våra kroppar ligger utsträckta och våra hjärtan slår. Det är en ljus och viktlös gryning i maj, koltrasten ramar in vårt öppna fönster med sin sång. Ännu en tid lever vi, i detta ögonblick undkommer vi döden.