Just hemkommen från resa. Med tåg genom Europa och färja över havet till ön. Att komma hem, känns som att komma tillbaka till mig själv. Mitt berg, morgonklippan som ger värme, sländorna som lägger sig på den stigande luften. Sjön, som känns som min, bryggan som doftar sol.

En eftermiddag i juli öppnar jag verandadörren på glänt och där står en ung räv och ser mig i ögonen, nyfiken och orädd, en dryg meter ifrån mig. Den står kvar och vi ser på varandra en liten stund. Jag hinner tänka att vi inte är så olika varandra ändå.

Vad är det med naturvetenskapen egentligen, hur kommer det sig att den tror sig vara den enda
tillförlitliga vägen till kunskap? Vad är det som får politikerna att införa ytterligare en lektion matematik i veckan när pedagoger och stressforskare om och om igen räcker upp handen och pekar på musikens
betydelse?