Kanske är detta boken som kommer få oss att sluta diskutera miljöfrågorna bakom ryggen på naturen? Tänk om det dessutom är som Craig Holdrege menar i sin bok Sammanhang, att ett vaket och intresserat studium av växtvärlden och dess levande förhållande till sin omgivning, samtidigt hjälper oss människor att utveckla ett rörligt och uppmärksamt tänkande? Boken kommer i januari 2015, men Balders läsare erbjuds exklusivt att kunna beställa hem den redan nu! Mejla din beställning till red@baldersforlag.se. 200 kr plus porto. (Ord. pris 250 kr.)

Växten som vi skyndar förbi är intimt sammankopplad med sin omgivning och lever av denna intimitet. Om vi saktar in lite, om vi böjer oss ned och riktar vår uppmärksamhet mot växten, kan den lära oss något. Vår förmåga till uppmärksam iakttagelse är grundläggande för ett vårdande förhållande till naturen – för hur skulle vi kunna vårda det vi inte känner till? Och vad är en växt egentligen?

Det är lätt att kritisera vårt nuvarande förhållande till vårt gemensamma ekologiska sammanhang. Det är inte lika lätt att komma vidare. Hur kan vi stödja naturens utvecklande strukturer istället för det som bidrar till dess upplösning? Sammanhang är en fälthandbok, en praktisk anvisning för hur vi kan utveckla ett livsstödjande sätt att interagera med världen och komma vidare med omställningen till ett långsiktigt hållbart samhälle.

Växten visar att vi kan lära oss att tänka på ett sätt som inte bygger hinder mellan oss själva och vår mångfaldigt differentierade värld. Men vi behöver vara där. Böja oss ned och undra lite oftare. Det handlar om att utveckla närvaro och uppmärksamhet. Det är inget givet, men något vi kan öva.

Essän Sammanhang är en samling ansatser till en fenomenologisk ekologi som kan stödja en sådan utveckling.

Växten som tar sig upp genom sprickan i stenläggningen är inbäddad i en hel värld av relationer. Rötterna sträcker sig ned mot jordens medelpunkt, utforskar och förvandlar jorden genom att ta upp vatten och små mängder mineraler. Den gröna stängeln och bladen strävar i motsatt riktning uppåt, in i luften och ljuset. Bladen öppnar sig mot dessa element och tar in luften och ljuset i sig. Växten sammanfogar strömmen av vatten och mineraler från marken med luften och ljuset och på sitt blygsamma vis utför växten ett mirakel – den skapar sin egen levande substans.

Växten lever i sin omgivning. Den växer och förvandlas enligt sitt eget mönster men anpassar sig ständigt till det som sker runt omkring. Det gör att den lilla och kompakta maskrosen som växer upp genom sprickan i stenläggningen ser annorlunda ut jämfört med den maskros som växer i rabatten intill.

Växten är inte rörlig som ett djur. Växten är en platsbunden varelse. Den är dynamisk, sammankopplad, formbar och i sitt ständigt föränderliga liv alltid i samklang med omgivningen som den växer i. Skulle inte människan kunna vara så?

Vi kan inte gå ut på fältet och rota oss. Vi kan inte livnära oss genom att ta in solljus, andas in luft, ta upp vatten och några futtiga mängder mineraler. Däremot har vi förmågan att tänka växtliknande tankar. Vi kan tänka som växten växer. Hur skulle världen se ut om vi i högre grad utnyttjade och utvecklade den förmågan? Tänk att öva upp en sådan flexibilitet i tänkandet att