Ett narrativt medvetande är mycket större än ett ego, en personlighet eller ett jag. Det är därför en bra bok ofta är mycket klokare än dess författare. En kamera kan aldrig bli så elastisk i sitt seende. Det är bara att resignera. Och med viss tillförsikt konstatera att det skrivna ordet fortfarande erbjuder en frihet för anden som saknar motstycke bland mänskliga verksamheter.« (Klas Östergren i samband med att han mottog Selma Lagerlöfs Litteraturpris 2012).

Mördarsniglar i litteraturens landskap

Vi målade om i hallen i somras. I färgaffären fanns ett erbjudande från en färgfabrikant, om vi valde deras burk så kunde vi få en bok alldeles gratis. Valet stod mellan fyra olika deckare. I säkert samtliga ica-butiker, Konsum, Pressbyrån, Pocketshop och så gott som alla bokaffärer från norr till söder i landet Sverige har vi denna sommar varje dag mötts av en massiv kampanj för en och samma deckarförfattares senaste bok. I bakändan på Stockholms bussar har ingen den gångna veckan kunnat undgå den stora annonsen om en ny deckare: »Den andra våldtäkten: Illdådet – ute nu !« När man ibland ställer frågan om det verkligen är så att det är just vi själva som väljer vad vi läser, att marknaden bara följer oss i hälarna och som en osjälvisk tjänare erbjuder det vi efterfrågar på den fria marknaden – då svarar samma marknad att jajamänsan. Och i en och annan stund av oro och klarsyn frågar vi oss kanske vad som händer med en människa eller befolkning som fyller sig själva och sina bokhyllor med denna väl ändå rätt ensidiga och våldsamma kost

Det gemensamma rummet

Det skrivna ordet som Klas Östergren talar om finns i böcker som det tar tid att läsa, så är det och det är ingen nackdel. Som Ulrika Knutson uttrycker det i samtalet som inleder denna Balder på temat »Bokens roll«: »Också en väldigt bra, medryckande bok tar tid att läsa. Särskilt om det är så väl skrivet att det ges ingångar till ens egna inre rum.« De gemensamma rummen, de som är alldeles nödvändiga i ett samhälle, de får märkligt nog näring av att man regelbundet tar sig till ingångarna till det egna rummet, tar sig in i det egna rummet. Då växer också behovet av att mötas i gemensamma rum, helt andra rum än de som marknaden tillhandahåller.

Bokens Dag

Ett av de rummen är redan Kulturhuset Ytter-Järna, man firar tjugoårsjubileum i år. Hittills mest dans, musik och teater, numera också ett litteraturens hus, åtminstone en gång om året. I samarbete med Balder – som väckte idén – och Söderbokhandeln arrangerar Kulturhuset för första gången en Bokens Dag i Järna, lördagen den 17 november. Vi valde sex olika författare som i år kommit ut med böcker som väckt vårt intresse och glädjande nog ville alla komma och vara med. Att göra höstens Balder till ett försvar för och en kärleksförklaring till den goda litteraturen, det var bestämt redan tidigare, att även vara en introduktion till Bokens dag och dess medverkande författare känns som en ära.

Lerins bibliotek

Några dagar innan Balder skulle gå i tryck kom idén att ha Lars Lerins akvarell av bokhyllor på omslagets insidor, skulle det vara möjligt ? Ingen Lerin, bara telefonsvararen. Men vi chansade och postade ett par Baldrar, vad tror du ? Måndag morgon ett vänligt meil: – Javisst, be Malmö Konstmuseum mejla bilden. Allt ordnade sig, det är en fantastisk bild. Och sent tisdag natt kom ytterligare ett meil från Lars Lerin: – Är det försent att svara på frågorna till de medverkande ? Jag är född i Munkfors 1954, bor i Hammarö. Jag är konstnär och boken jag oftast återkommer till är Hamsuns Augusttrilogi, en bok som gett mitt liv ny riktning är Arne Stubelius Åke Göransson och höstens fråga är Syrien. Medarbetarsidorna var redan klara, nu har ni fått läsa svaren här.

[pullquote] hur litteraturen kan återfå sin roll som bildnings- och motståndsrörelse[/pullquote]

Samtal i Balder

Genom höstens Balder löper ett samtal om vad en människa är, vad läsandet betyder, hur litteraturen kan återfå sin roll som bildnings- och motståndsrörelse. Från det inledande samtalet mellan Ulrika Knutsson och Anna-Karin Palm, via Sofia Tolis resa till sin pappa i Grekland och Alberte Brembergs text om Peter Fröberg Idlings nya bok. Med Åsa Magnusson om Ellen Mattsons Vinterträdet och Ellinor Andersson om Lina Ekdahls poesi. Liksom i Maria Ehrenbergs försvar för skönlitteraturens ställning på biblioteken och John Swedenmark om bildning och motbildning. I intervjuerna med Jila Mossaed, Joar Tiberg och Göran Rosenberg. Liksom Ulrika Knutsons artikel om Ronny Ambjörnssons nya bok om Ellen Key. Tack alla ni goda skribenter för att nitagit er tid, och tack till målarna och fotograferna. En bok klarar sig oftast bra utan minsta bild, men knappast en Balder.
m.a