Katten går ut när jag öppnar verandadörren. En ljusnande himmel, jag såg månen och en blek Karlavagn. Nu äter jag rostat rågbröd från Finland, plus smör och ost, apelsinmarmelad från Sydafrika. Försöker tänka på landskapen varifrån de kommer, som de avspeglar; soliga dagar, regniga. Alla kor, bin och människor. Jag tuggar sakta och ser ladugårdskatterna som sitter och väntar på mjölk, hör ladusvalorna.

De tre björkarna på husets baksida, deras vita stammar lyser upp av himlens varsamma morgonljus.

Mulna dagar i november lägger skymningen sitt första raster över landskapet cirka 13:08, i dessa trakter. Det är inget att hymla med. Läste nyss kapitel tio i Sent i november, som ett manifest från Mumindalen. Är det försent att få människor att stanna upp, lämna sina rikedomar och börja hjälpas åt?

Mot kvällen drar sig molnen undan, björkarna hinner lysa en liten stund och högt över mitt huvud väntar Karlavagnen.

M.A.