Att flytta till ett nytt land

Gränssnitt Sverige. Människor med ursprung i Afghanistan, Eritrea, Syrien, Palestina, Somalia, Irak och Etiopien.. Foto: Josef Mauritzson.

Trygghet och förvirring. Tacksamhet och kamp. Att flytta till Sverige från ett annat land är en omvälvande process. Manusförfattaren Max Hebert har både samtalat med en grupp människor som befinner sig mitt i integrationsprocessen, och med docent Sayaka Osanami Törngren vid Malmö Universitet.

På Frestelsernas berg ska Djävulen ha försökt få Jesus att kliva över till den onda sidan. Naturligtvis utan framgång. På arabiska heter berget Jabal al-Qarantal och ligger utanför Jeriko i Palestina.

När tankarna blev för påträngande brukade Fahid bege sig upp för det där berget. Han satt i den steniga sluttningen och tittade ut över denna lilla stad på Västbanken där människor bott i mer än tiotusen år. Där behövde han inte tänka på arbetslösheten, fattigdomen och de israeliska vägspärrarna. Ibland gick han dit och grillade tillsammans med vänner, ibland gick han dit själv.

– Jag gå där, jag vill ha stopp tänker. Gå ut, till bergen, titta allt. Jag vill bara tänka på naturen. Det är mycket fint på kvällen, mycket lampor. Det tar bort allt man tänker. Då kändes det bättre, absolut.

Men till sist kunde inte ens de glimmande gatlyktorna lugna Fahids irrande tankar. Han bestämde sig för att göra ett nytt försök att resa till Sverige. Hans vän i Gävle sa att det nog gick att ordna ett arbete. Via Jordanien köpte han en flygbiljett till Grekland. Där var det enklare att ta sig in i Europa.

I en liten stad i Eritrea brukade 15-åriga Senait gå till den stora kyrkan med de blåa dörrarna. Rummet var stort och mörkt. Hon tände ljus och bad till Gud om hjälp, om räddning. Hon vågade inte gå ut så ofta. Militären kunde stoppa henne på vägen, tvinga henne att göra militärtjänst. En militärtjänst som kunde pågå i flera decennier, för vissa resten av livet. Beslutet fattade hon själv. Hon skulle försöka göra samma resa som hennes tre bröder som redan tagit sig till olika västländer. Samma resa som så många andra unga människor i Eritrea – resan över Medelhavet.

– Promenera två dagar till Sudan. Mycket rädd. Bara natten, genom skogen. Där jag ringde min bror i Sverige. Han hade ett telefonnummer till smugglare. Han skickade pengar. Sudan, Sahara, Libyen. Sahara mycket varmt. Mycket människor blev sjuka. De hällde bensin i vattnet för att man bara ska dricka lite, lite. Slut vatten. Inte så mycket äta, bara en gång om dagen i tre månader. Inte tvätta kläder, inte duscha, ingen medicin. Mycket löss, mycket problem. Fyrahundra i båten över Medelhavet. Vågor. Såg Italien: Jättebra, mycket glad.

Människor flyttar till Sverige av många anledningar. Vissa flyr från terrorgrupper, bomber och diktaturer. Några kommer hit av kärlek och några för att söka jobb. En del är utbildade vid universitet. Andra har aldrig gått i skolan. Gruppen »invandrare‹ är lika mångfacetterad som samhället i stort.

– Jag förstod ingenting när jag gick ut. Hur åker man buss? Var är centrum? Hur köper man mat? Jag kunde inte göra nånting. Vad ska jag göra nu? Vad händer med mig?
– Första gången tittar snöar. Mina barn spring till snö. »Är det socker?« Mycket kallt.
– Bristen på människor fångade min uppmärksamhet. I Bagdad mycket människor. I Sandviken, inte såg människor, lite, lite människor.
– Jättebra! Jätteroligt! – komma till Sverige. Sverige demokratiskt, jättebra säkerhet. Lugnt ute. Inga tjuvar, inga poliser, inga problem. Sover mycket, åtta timmar. Mina barn kan lära sig. Tack gud att jag inte dog.

Läs hela artikeln i Balder

Max Hebert

+ posts