Lisa Streich tillreder kaffet omsorgsfullt. Kokar vattnet i en sirlig kopparkittel på spisen, mal bönor, häller det malda i ett filter och låter det heta vattnet droppa ner i glaset. Hon är förhållandevis nybliven kaffedrickare. »En musiker som spelade min trumpetkonsert var även barista. Det var han som introducerade mig till detta. Nu mal jag bönor med olika smaker. De skiljer sig åt, som övertoner i ett ackord.«

Ackorden är allt för tonsättaren Lisa Streich. Det är dem hon utgår från i sin musik. Det är dem hon har ägnat de senaste årens konstnärliga forskning åt vid Norges musikkhøgskole.

– De är mina bästa kamrater, skrattar hon där vi sitter vid köksbordet i huset i Salthamn på Gotland, det hus som är ritat av öns populära arkitekt Martina Eriksson och som både smälter in i tallskogen utanför samt uppfyller just Lisas och hennes barns behov.

– Martina intervjuade oss ganska länge kring våra vanor och viljor innan hon satte sig vid ritbordet. Var går vi först på morgonen? Vad behöver jag nå när jag sitter vid flygeln? Hur vill jag att känslan ska vara då jag spelar, ombonad eller öppen?

Resultatet blev ett hus i två plan, med överväldigande takhöjd, sovrum, matrum och ett fristående badkar med utsikt över havet samt en ombonad och samtidigt ljus plats för flygeln. Framför fönstren i rummet där instrumentet står är bokhyllor placerade.

– Vill man känna sig omsluten går det att fylla på med fler böcker, vill man ha det luftigare är det bara att flytta bort.

Men nu var det inte arkitekturen vi skulle prata om, även om den känns som en integrerad del av Lisa Streich själv. Efter uppväxten i småsamhällen i Värmland och norra Tyskland samt många år i storstäder – Hamburg, Köln, Paris, Stockholm – sökte sig hon och dåvarande maken till Gotland för att komma bort från trängseln och närmare havet.

– Havet löser så mycket, det är bara att gå ner dit för att få perspektiv på livet. Ett musikstycke är inte hela världen. Vissa saker kan bara havet lösa, inte bergen eller staden. Även om Gotland är en avskild plats utgör havet en förbindelse med resten av jorden. När vi ses har Lisa Streich just kommit hem från New York där Miller Theater har presenterat en porträttkonsert med hennes musik. New York Times har i en stor artikel rapporterat om hennes »stilla, eftertänksamma och intrikata« verk med »skeva harmoniska förflyttningar«. Efter att ha spenderat hela tre månader hemma på ön i samband med jul och nyår innehåller februari månad desto fler resor. I morgon bär det vidare till Österrike och därefter Spanien. Pappa Norbert flyger i samband med detta upp från Tyskland för att sällskapa med Lisa Streichs tre barn till Barcelona, där de alla ska ses.

– Utan honom och mamma Annika, som bor här på ön, skulle mitt liv aldrig fungera, säger Lisa Streich.

Hon är en eftersökt tonsättare, som har fått beställningar från såväl Berliner Philharmoniker, Elbphilharmonien som Bayerische Staatsoper. I fjol hade Konserthuset Stockholm en tonsättarweekend med henne. Resorna är bitvis lustfyllda, men helst av allt vill hon vara just hemma, på Gotland, vid havet och tallarna.

Läs hela artikeln i Balder