Gertrud Knepler var den enda kvinnan som debuterade på förlaget Metamorfos. Hennes poesi från femtiotalet har förbisetts. I dag framstår hon som en spännande svensk-judisk poet.
Januari 1951: En kvinna träder fram på scenen i Klara Folkets hus. Hon introducerar sig med att säga, med lätt brytning på tyska: »Jag ska läsa några av sökandets avfallsprodukter.« Sedan läser hon en dikt, »Bön till gryningen« och ett par till. I publiken sitter flera kritiker, författare och förläggare. En artonårig Per Wästberg sitter i publiken och noterar händelsen i sin dagbok, och DN har en reporter, signaturen Age, på plats. Kvinnan som läser dikterna heter Gertrud Knepler. Hon är 22 år, cirka 160 centimeter lång, har mörkt hår, bruna ögon, rak näsa, oval ansiktsform och bär glasögon.
I samband med uppläsningen publiceras två fotografier av henne. På det första är hon flankerad av två män. Till vänster om henne sitter Lennart Nilsén-Somre vid ett bord med skrivmaskin. Inom ett år ska han starta stencilförlaget Metamorfos. Uppflugen på skrivbordet sitter den unge poeten Dag Wedholm. Han ska senare leda den viktiga men kortlivade poesitidskriften Odyssé.
Men vem är Gertrud Knepler?
Flykten till Sverige
Hos Riksarkivet och United States Holocaust Memorial Museum finner jag uppgifter om Gertrud och hennes föräldrar.
Gertrud Knepler föddes den 20 maj 1928 i Wien. Hon var enda barnet i en judisk, välbärgad familj. Hen- nes pappa Felix var utbildad civilingenjör. Gertruds mamma hette Henriette och var fem år äldre än Felix. Hon var hemmafru, innan dess hade hon arbetat i textilbranschen. Föräldrarna talade tyska, franska och engelska flytande.
I mars 1938 skedde Anschluss. Nazityskland införli- vade Österrike utan större protester och påbörjade en snabb nazifiering av familjen Kneplers hemland. Först efter pogromerna i Berlin kan familjen lämna Österrike. Avresan är samtidigt en flykt. Annars hade de sannolikt blivit mördade: offer för Förintelsen. Felix har fått löfte om jobb och bostad i Stockholm. Han måste ha haft kontakter i Sverige och med den mosaiska församlingen.
I slutet av november 1938 kommer de till Stockholm. Gertrud Knepler är tio år.
Felix får jobb på HSB som konstruktör. Gertrud börjar fjärde året på Eriksdals folkskola. Hon deltar inte på kristendomslektionerna utan undervisas i den mosaiska församlingen av rabbinen Emil Kronheim. Det går bra för Gertrud i skolan, trots att det sista året i Wien inte blev någon ordnad skolgång »på grund av de ovanliga händelserna«, skriver hon i ett brev som nittonåring. Man talade inte öppet om Anschluss, Berlinpogromerna eller Förintelsen. De flesta judar i Sverige under andra världskriget var försiktiga med att blotta sin judiska identitet.
En familjekatastrof
Efter två år i folkskolan sökte Gertrud Knepler till Södermalms flickläroverk. Strax efter att hon våren 1947 tagit studenten med goda betyg, drabbas familjen av en katastrof. Den 24 juni dör Felix Knepler, 52 år gammal i cancer. Han hade varit familjens huvudförsörjare. Bara året innan hade han fått ett nytt jobb på en ingenjörsbyrå och familjen har flyttat till en ny lägenhet på Etsarevägen.
Gertrud hade alltid varit sin pappas flicka. Henriette och Gertrud tvingas till ett nytt liv utan Felix. De be- slutar att söka svenskt medborgarskap. Utan det kan inte Gertrud få studiemedel och hon vill läsa vidare. Henriette ska söka arbete.
Läs hela artikeln i Balder