Sindre Ranheim Tusch.

— Chefen tog stryptag på Maria, men hon kom loss. Vi sprang nedför trappen och ut ur huset, in i en skog. Vi gick genom skogen och kom till en motorväg och det fanns en busshållplats där. Dagen efter fick jag ett sms där det stod att chefen hade dragit tillbaka arbetstillståndet. Titta här, varje månad har jag betalat tillbaka en del av lönen.
Edilia Hemstädare, Täby.

— Vi byggde svindyra bostadsrätter i Knivsta. När den första lönen skulle komma sa chefen att vi måste vänta några veckor. Andra lönen kom inte heller. Chefen sa att han skulle betala allt inom en vecka. Sedan fick vi tvåtusen i handen. Det var som en fälla. Om vi inte jobbade vidare skulle kunden vägra betala och då skulle vi aldrig få ut någonting. Vi jobbade mellan sjuttio och åttio timmar i veckan. Till slut konfronterade jag chefen om lönen. Da skrev han i ett sms: » Idiot, jag ska ringa en kille som söker upp dig i Ukraina. Det var länge sedan du var polis. Han kommer döda dig, förstår du? Döda dig.«
Serhii Snickare, Knivsta.

— Vi plockade i tre månader. Vi bodde i husvagnar som de ställt upp på gården. Vi skulle få lön per timme men när vi börjat sa de att det istället var per kilo. Det blev sextio kronor i timmen om vi var snabba. Vi fick skriva på papper att den som inte orkade hela säsongen fick betala tiotusen kronor. Jag orkade inte, jag åkte hem när det var fyra veckor kvar. Alltihop gick nästan på ett ut med reskostnaderna och mat.
Natalia Lantarbetare, Uppsala.