I boken En gång i Europa av John Berger finns en berättelse om en bonde i en by i de franska alperna. Från köket kan han gå direkt ner i ladugården, där korna vilar efter mjölkningen.

Ibland sätter han sig på en pall med dragspelet i sitt knä. Jag har läst den här berättelsen många gånger sedan boken kom ut på Brombergs för säkert trettio år sedan. Levt mig in i stämningen, försökt höra dragspelets melodi under det låga taket, kornas suckar, sett dem vända sina huvuden och blickar mot musiken. Ibland skrapar bondens stövlar mot golvet när han behöver byta ställning. Det slår mig nu att de naturligtvis hade svalor som flög in och ut genom de öppna fönstren. Kan ni höra en ladusvalas kvittrande om ni lyssnar noga?

Jag prövar att ana vilka dofter och lukter som hänger i luften den här kvällen, kornas färska gödsel och urin, deras egen doft efter en dag på bete i solen, det nyslagna gräset, mjölken borta i mjölkrummet, läderremmen på dragspelet, bonden själv. Läs hela boken, John Berger kunde skriva så vaket och insiktsfullt därför att han själv levde i decennier i den här byn, hjälpte bönderna när höet skulle bärgas. Satt säkert hos vår bonde där i ladugården ibland och lyssnade när tonerna från dragspelet fyllde rummet.

På lördagskvällen sågs de på bykrogen, då satt bonden där vid ett bord. Framåt kvällen kom dragspelet fram, byborna fick lyssna till samma musik som korna.

M.A.