Att växa upp i migration innebär att hamna i spänningsfält, där det ena systemet kanske säger att något är gott, medan det andra hävdar att du inte ska göra det, och då klyvs man itu. Lyckas man inte jobba igenom det är det lätt att man tar den enkla vägen, där allt framstår som svart eller vitt, man blir dogmatisk. Alla ideologier, varav religion kan vara en, blir då tacksamma att fly till. Då slipper man osäkerheten, ångesten som skapas när man inte vet vad som är rätt eller fel. Lyckas du istället tygla båda hästarna, tillgodogöra dig erfarenheten av flera perspektiv, ökar det din ödmjukhet och tillför något till din identitet.« Så säger Ozon Supar i Åsa Magnussons samtal med honom i detta nummer av Balder.

[pullquote]Men vilket vackert nummer, gjorde mig glad och märkligt trygg[/pullquote]Morgonen blev vackrare

Balders korrekturläsare är den som läser tidskriften allra först, så här skrev hon i ett mejl två dagar innan
Balder gick i tryck: »Men vilket vackert nummer, gjorde mig glad och märkligt trygg (i denna inomoroliga tid) – inte bara att världen är hemsk, utan ting-finns-att-göra och vi-som-vill-finns-här-omkring! Särskilt samtalet med Ozan Sunar, en tänkande människa! Så tack för att morgonen blev vackrare!« Vad var det mer hon la märke till? Säkert de tolv bilderna av mästerfotografen Lars Tunbjörk, en ära för Balder att få visa dem. Ge dem tid, gå in i dem och läs Marie Lundquists text om Tunbjörks fotografi. Lars Tunbjörk snyggar inte till vad han ser, skitar heller inte ner. Han tog sina bilder utan baktankar.

Ta sitt uppdrag på allvar: älska och arbeta.

Någon av alla de som deltar i denna Balder svarar så här på frågan om vad en människa kan göra: »Mer än man själv tror. Ringakta inte det du kan. Skogen skulle vara mycket tyst om inga andra fåglar sjöng än de som sjunger vackrast.« En annan så här: »Älska och arbeta.« Några till av alla röster: »Ta plats, värna om påhitten, det märkliga, sneda, tokiga, att försöka behålla den stora hungern. Att inte somna, sova, gå på
räls. Att ta sitt uppdrag på allvar.« »Börja där hon står. Använda det hon har.« »Mer än hon tror.« »Hon kan inte göra allt hon vill – på gott och ont. Men med Stig Dagermans ord kan hon alltid göra en annan människa väl.« »Försöka hålla sin nyfikenhet levande och vägra förhärdas.« Tack alla ni som skrev, skriver, valde bilder och tog bilder och ni som ställde upp på kort varsel, ni har alla sett till att höstens
Balder har blivit en av de allra bästa.

Bokbalder

För andra året i rad arrangerar Balder Bokens dag i samarbete med biblioteket i Fisksätra, i år är även
Fisksätra Kulturförening medarrangör. Tidpunkten är söndag den 18 oktober klockan 15–18. De fem författarnas böcker visar sig i hög grad beröra och handla om just den fråga som ställs i det här numret av Balder: Vad kan en människa göra? Vad kunde Tolstojs dotter Masja göra av sina ideal i slutet av artonhundratalet? Vad var det som fick Ester Henning att fortsätta sitt konstnärsskap, under sextio år på mentalsjukhus? Vad är det som får oss att gå tillbaka och söka sanningen? Vems minnen kan vi lita på och vad händer när Allt ingår på semesterresan?

Det utopiska rummet

Tanken var att det utopiska rummet skulle vara underrubriken för det här numret, så är det också. I nästa nummer, som kommer ut i början av december, fortsätter vi Balders undersökning av vad en människa kan göra och vad många kan göra tillsammans. Är utopierna döda, bortglömda eller pinsamma? Var lever de idag, hur gick de med utopierna som var levande på sextio- och sjuttiotalen? Finns det några nya utopier idag som det finns anledning att titta närmare på? Kanske behövs det platser och rum där man håller de utopiska samtalen igång?

Tack för att ni läser och prenumererar på Balder. För tidskrifter utan pengar att upprätthålla en egen
marknadsavdelning är ni läsare som ett slags ambassadörer. Tänk på det, berätta om Balder och hjälp oss finna fler prenumeranter!

m.a.

Innehållsförteckning Balder 3/2015

– Om att säga ja Samtal med Lisen Sundgren, mats ahlberg 7
– Nässla, nypon, salvia Ur Lisens gröna värld, lisen sundgren 11
– Dikt, kate  larson 14
– Att hålla dialogen öppen Samtal med Ozon Sunar, åsa magnusson 17
– Sent på jorden Om Lars Tunbjörks fotografi, maire lundquist 23
– Tolv fotografier, lars tunbjörk 2, 25 – 32, 45 – 47, 51
– Förtvivlan och fars Om Hans Gunnarssons roman All inclusive, annina rabe 33
– Medarbetare 36
– Du väljer själv vem du ska lita på Om Jonas Hassen Khemiris roman Allt jag inte minns, ellinor andersson 39
– Första målet i det nya landet forts. Hur har det gått för Husan? gudrun thorson 41
– Förlåt oss våra skulder?, maria küchen 43
– Vardagen är det stoff som våra utopier är gjorda av, göran torrkulla 49
– Rätten att berätta Om Elin Olofssons roman Till flickorna i sjön, anna-karin palm 53
– Under flykten, nelly sachs 55
– Grekland Flygföraren (akvarell), sofia tolis 56, 57
– Drömmen om ett samhälle Samtal med Anna Jörgensdotter, mats ahlberg 63
– Ur Drömmen om Ester, anna jörgensdotter 69