En god vän på Ekerö utanför Stockholm brukar säga att man ska se upp så man inte hamnar i jämförsjukan. Att alltid tvingas oroa sig för om det växer frodigare i grannens trädgård, att hon kanske har bättre ordning på redskapen. Att det är svårt att hitta sitt eget sätt att odla om man boar i jämförelsen. En variant på den vådan är om man i sitt stilla sinne känner sig som en god medborgare eftersom man ju trots allt inte är sverigedemokrat. Som om alla övriga partier är upptagna av att göra Sverige till en oas i världen för dem som tvingats lämna sitt land, oavbrutet lånar ut sina gästrum och busskort till de som är utan.

Den här baldern handlar om demokrati, om rättigheter och skyldigheter, frihet och gemenskap. Och det slår mig först nu att det finns ett så starkt samband mellan demokrati och solidaritet.

»De har förstått hur viktigt det är att ställa upp för varandra, har man bara lite så delar man. Det är ett intressant fenomen, har man däremot gott om resurser, då vill man gärna ha dem för sig själv. Jag kan inte tro att man blir lyckligare för det.«

Den som säger det är Barbro Bolonassos, hon är bibliotekarie i Fisksätra, en av Stockholms mest språkrika förorter, ett stenkast bortom Saltsjöbaden. Biblioteket i Fisksätra har 220 tusen besökare om året. Ett år var Henning Mankell där och höll föredrag. Efteråt frågade någon hur man kan öva sig i solidaritet? Och var? Öva där du bor, svarade han. Man behöver inte åka så långt bort för att möta någon som är och har det annorlunda. Och tro viagra pill inte att du är mer värd för att den andre har mindre än du.

m.a.